![[Valid Atom 1.0]](images/valid-atom.png "Valid Atom 1.0")
This is a valid Atom 1.0 feed.
This feed is valid, but interoperability with the widest range of feed readers could be improved by implementing the following recommendations.
line 262, column 0: (3 occurrences) [help]
<li><a href="https://deepedition.com/2013/08/17/i-spanningsfaltet-mellan-fri ...
line 262, column 0: (3 occurrences) [help]
<li><a href="https://deepedition.com/2013/08/17/i-spanningsfaltet-mellan-fri ...
<iframe title="Spotify Embed: SURRENDER 40 SONGS, ONE PLAYLIST" style="borde ...
<p>Bild: <a href="https://unsplash.com/<a href="http://twitter.com/glenncars ...
<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><feed xmlns="http://www.w3.org/2005/Atom" xmlns:thr="http://purl.org/syndication/thread/1.0" xml:lang="sv-SE" xmlns:georss="http://www.georss.org/georss" xmlns:geo="http://www.w3.org/2003/01/geo/wgs84_pos#" > <title type="text">Deepedition</title> <subtitle type="text">Om allt det andra.</subtitle> <updated>2024-01-02T21:18:40Z</updated> <link rel="alternate" type="text/html" href="https://deepedition.com" /> <id>https://deepedition.com/feed/atom/</id> <link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://deepedition.com/feed/atom/" /> <generator uri="https://wordpress.org/" version="6.4.3">WordPress</generator> <entry> <author> <name>Deeped</name> <uri>http://deepedition.com</uri> </author> <title type="html"><![CDATA[Om mörkret, stjärnorna och soluppgångar]]></title> <link rel="alternate" type="text/html" href="https://deepedition.com/2024/01/02/om-morkret-stjarnorna-och-soluppgangar/" /> <id>https://deepedition.com/?p=15625</id> <updated>2024-01-02T21:18:40Z</updated> <published>2024-01-02T21:18:40Z</published> <category scheme="https://deepedition.com" term="Bloggosfären" /><category scheme="https://deepedition.com" term="Dagbok" /> <summary type="html"><![CDATA[Hej Linnea C. Läste din Instagram-postning. Jättefin bild! Och jag utgår från att du hade alla tänkbara goda föresatser och intentioner med den. Bara att den störde lite. Vissa av oss, som både förlorat sig själva och andra, kände kanske att att dikten lite banaliserade det hela. Jag är övertygad om att du inte menade […]]]></summary> <content type="html" xml:base="https://deepedition.com/2024/01/02/om-morkret-stjarnorna-och-soluppgangar/"><![CDATA[<p>Hej Linnea C.</p> <p><a href="https://www.instagram.com/p/C1jusWjoZlS/?utm_source=ig_web_copy_link&igsh=MzRlODBiNWFlZA==">Läste din Instagram-postning</a>. Jättefin bild! Och jag utgår från att du hade alla tänkbara goda föresatser och intentioner med den.</p> <p>Bara att den störde lite. Vissa av oss, som både förlorat sig själva och andra, kände kanske att att dikten lite banaliserade det hela. Jag är övertygad om att du inte menade det. Och självklart är det så att allas upplevelser är olika, men med all respekt, så tänkte jag bara berätta hur den diktens verklighet kan vara. För många. Och varför den kan kännas som nåt annat än tänkt. För vissa.</p> <p>Jag tog mig friheten att citera den. Och sen berätta lite om hur verkligheten kan vara.</p> <blockquote class="wp-block-quote"><p>”Och du kanske frågar dig.<br />Vad gör man i den mörkaste av nätter?<br />Man tittar efter stjärnorna.<br />Det är nu de lyser som klarast.”</p></blockquote> <p>I dessa mörkaste av nätter, i de långa nätternas mörker lyser inga stjärnor. Det mörka, det svarta är kompakt, det är tungt. Som bly. Det krossar, kväver och gör en till grus. Man är i ett hål av total svärta. Ett hål där syret flyr. Man kan knappt andas. .</p> <p>Man ser inget. Man hör inget. Inget mer än blodet i ens tinningar när man försöker undvika att tänka på demonerna, på allt som gör en fel, äcklig, vidrig, oälskad, oviktig, oönskad. Man känner bara allt som gör ont. Varje tanke sticker nålar i ens hjärna.</p> <p>Doften av den egna ångesten sipprar in överallt. Stanken av rädslan. Den går inte att komma undan. Den omvärver till att allt bara doftar det. </p> <p>Stjärnorna är inte där. De lyser inte där, klart eller oklart. Det enda som är i mörkret är smärtan av att behöva ta ett andetag till. Att tvingas leva en enda sekund till.</p> <blockquote class="wp-block-quote"><p>”Och du kanske frågar dig,<br />vad gör man i de längsta av nätter?<br />Man tittar efter soluppgången.<br />Den har aldrig svikit oss förut.”</p></blockquote> <p>Den där soluppgången… Som berättar att man måste leva ännu en dag. Ännu en jävla dag bakom sin mask, eller sin neddragna rullgardin, badande i svett och ångest. Behöva känna allt det där igen. Och sen ytterligare en svartaste av svarta nätter efter dagen.</p> <p>Och behöva se alla som ler. Och hata dem. Se alla som klarar av livet utan att hela tiden känna sig misslyckad. Och känna sig ännu mer misslyckad.</p> <p>Soluppgången är en fiende. Det är ett nederlag. För man vågade inte nu heller. Man misslyckades igen. Den sticker i ögonen, den vrider om hjärtat och det går inte att gömma sig undan. Det är som nålar, spetsiga som river i huden.</p> <p>För dagen är här. Där någon säger ”jag älskar dig” men man hör ”jag hatar dig”. Där någon säger ”hur är det” och man hör ”ryck upp dig”. När det enda man tänker på är hur man ska göra. Hur man ska våga. Hur man ska göra för att inte misslyckas också med att slutligen slippa.</p> <p>Hur vi än önskar det så kommer vare sig solen eller stjärnor eller ens kärleken att rädda någon endaste människa. Vi kan ge hjälp i form av professionella samtal, medicinering, tid. Saker som idag är alltför lågt värderade i vården. Allt för svåra att få tag på.</p> <p>Det är bra att prata om platserna där man kan få hjälp. Men också visa på att det behövs så mycket mer. Inte bara en dag om året utan alla dagar.</p> <p>Det man kan göra är att hålla om och hålla ut och stanna kvar. De kommer inte höra vad du säger eller ens känna värmen och kärleken. Men ändå, den där sekunden som måste levas, levs. Minuten som måste genomlidas, blir lite mindre ensam.</p> <p>För det enda som kan rädda en människa, det enda som kan ta en ur mörkret. Det är hon själv. Det är den viktiga och svåra insikten att dra. </p>]]></content> <link rel="replies" type="text/html" href="https://deepedition.com/2024/01/02/om-morkret-stjarnorna-och-soluppgangar/#comments" thr:count="0" /> <link rel="replies" type="application/atom+xml" href="https://deepedition.com/2024/01/02/om-morkret-stjarnorna-och-soluppgangar/feed/atom/" thr:count="0" /> <thr:total>0</thr:total> </entry> <entry> <author> <name>Deeped</name> <uri>http://deepedition.com</uri> </author> <title type="html"><![CDATA[1000 röda ringar]]></title> <link rel="alternate" type="text/html" href="https://deepedition.com/2023/07/20/1000-roda-ringar/" /> <id>https://deepedition.com/?p=15618</id> <updated>2023-07-20T09:32:57Z</updated> <published>2023-07-20T09:32:57Z</published> <category scheme="https://deepedition.com" term="Allmänt tyckande" /> <summary type="html"><![CDATA[Idag nådde jag en streak. Ett sorts mål. Nåt som jag för några år sedan knappast trott. 19 juli 2023 har jag stängt den röda ringen i Apple Watch 1000 gånger i rad. 610 kcal står den på. Många gånger har jag gjort mer, vissa gånger mycket mer. Men 1000 gånger i rad innebär att […]]]></summary> <content type="html" xml:base="https://deepedition.com/2023/07/20/1000-roda-ringar/"><![CDATA[<p>Idag nådde jag en streak. Ett sorts mål. Nåt som jag för några år sedan knappast trott.</p> <p>19 juli 2023 har jag stängt den röda ringen i Apple Watch 1000 gånger i rad. 610 kcal står den på. Många gånger har jag gjort mer, vissa gånger mycket mer. Men 1000 gånger i rad innebär att jag åtminstone gått 6-7 kilometer per dag (generellt ligger jag på 8-12 km).</p> <p>Är det nåt att yvas över?</p> <p>Det handlar kanske lite om att den plan som jag startade för typ 1000 dagar sedan faktiskt stämde.</p> <p>Jag är 53. Jag är överviktig (det är jag fortfarande). Jag har hjärtinfarkter från båda håll. Jag gillar en hel del av livets goda. Så jag behöver se till att röra mig: för att inte bli jävligt fet och för att hålla hjärtinfarkten på en armlängds avstånd (jag vet att den kommer men kan skjuta fram den).</p> <p>I pandemin så blev man kvar hemma. Jag och min allra bästa vän började att promenera motsvarande den tid vi vanligtvis pendlat. Varje morgon. Varje eftermiddag. Pratande i telefonen med varandra om dagen som varit och mycket mer.</p> <p>Sen började jag gå på helgerna. Ibland med kameran. Ibland ändå. Ibland med henne i öronen, annars musik eller podcasts. När jag började att pendla igen så blev det längre promenad på kvällen. Nu när jag sitter hemma igen så är det morgonpromenad som gäller igen. Och ofta en kvällspromenad.</p> <p>Långt innan jag gjort 500 ringar så hade jag ändrat ett beteende. Idag har jag svårt att inte tänka mig promenera. Jag väljer helst att promenera framför att åka kollektivt eller annat.</p> <p>Vad har det gett? Förutom att jag har slitit ut ett antal par Hoka så bevisar själva streaken: jag är friskare. Jag har inte varit sjuk nog för att inte kunna promenera ihop ringarna på 1000 dagar. Jag minns inte när jag var riktigt sjuk senast. Självklart – jag hade tur när det gällde Covid; jag fick den efter fjärde sprutan och hade typ feber en natt.</p> <p>Jag är rätt nöjd att gjort det. Jag är tacksam för att Sarah vissa gånger (när det regnat) varit envis. Numera är det jag som är envisare.</p> <p>Nu då? Nu kommer jag höja ringen markant för att behöva kämpa lite mer för att få ihop dem. Min tusen-streak kan ingen ta ifrån mig. Den är min nu.</p>]]></content> <link rel="replies" type="text/html" href="https://deepedition.com/2023/07/20/1000-roda-ringar/#comments" thr:count="0" /> <link rel="replies" type="application/atom+xml" href="https://deepedition.com/2023/07/20/1000-roda-ringar/feed/atom/" thr:count="0" /> <thr:total>0</thr:total> </entry> <entry> <author> <name>Deeped</name> <uri>http://deepedition.com</uri> </author> <title type="html"><![CDATA[Om att förlora Gud]]></title> <link rel="alternate" type="text/html" href="https://deepedition.com/2023/02/12/om-att-forlora-gud/" /> <id>https://deepedition.com/?p=15610</id> <updated>2023-02-12T19:50:16Z</updated> <published>2023-02-12T00:29:28Z</published> <category scheme="https://deepedition.com" term="Dagbok" /><category scheme="https://deepedition.com" term="präst" /><category scheme="https://deepedition.com" term="tro" /> <summary type="html"><![CDATA[Jag insåg plötsligt att ingen nog någonsin frågade mig om hur det kändes att förlora Gud. Det kanske är ganska självklart. För de som inte tror så är det ju knappast nån grej. För de som tror men ändå inser att Gud är ett ganska knepigt begrepp att förhålla sig till blir det kanske mest […]]]></summary> <content type="html" xml:base="https://deepedition.com/2023/02/12/om-att-forlora-gud/"><![CDATA[<p>Jag insåg plötsligt att ingen nog någonsin frågade mig om hur det kändes att förlora Gud.</p> <p>Det kanske är ganska självklart. För de som inte tror så är det ju knappast nån grej. För de som tror men ändå inser att Gud är ett ganska knepigt begrepp att förhålla sig till blir det kanske mest ännu mer komplicerat. För de som på nåt sätt lever i kyrkans verklighet – kanske blir det skrämmande.</p> <p>Det är länge sen nu. Jag har nog tappat räkningen men vi närmar oss tjugo år. Jag vet inte riktigt. Minns när det hände men kan inte sätta fingret på datumet.</p> <p>Vilket är lite märkligt eftersom jag minns det som om det hände för några minuter sedan. Den omvända frälsningen. När universum plötsligt blev tomt. Insikten att upplevelsen av buzz, närvaron och samtalet plötsligt tystnade. En tystnad som började utifrån och liksom sipprade in i varje atom.</p> <p>Sen var det över.</p> <p>En tystnad som stannat kvar.</p> <p>Ingen har nog egentligen frågat hur det kändes. Vad jag tänkte där och då. Hur jag hanterade det.</p> <p>Jag är inte helt säker om jag ens funderat över det. Det är liksom så många komplicerade känslor som ryms inom det här. Förvåningen övergick till förvirring, skräck, vilsenhet men ibland glimtar av lättnad. Sen skam.</p> <p>Saknad och sorg. I början nån form av reflektioner av tro; en bön om att kunna tro igen. Som aldrig blev besvarad. Tystnaden fortsatte.</p> <p>Men känslorna då. Vad var det?</p> <p>Skräck – vad skulle jag göra nu? Jag var präst. Jag hade ett kall. Jag var visserligen sjukskriven. Sen ett bra tag. Men jag var präst. Studier, kall, övertygelse. Vad skulle jag göra med det nu? Vad kunde jag och vad skulle alla säga, och vad skulle vi leva av?</p> <p>Lättnad – den känsla som jag kanske förstod mer efter några år. Min gudsbild var ganska divergerad – en mängd lager på lager av olika ibland gravt motsägelsefulla gudsbilder. Inte så lite ibland påverkad av att leva med en psykiskt sjuk mor som ensam i syskonskaran och självklart ekon av en bakgrund i både frikyrka och den gudsbild som skapades av några år runt Livets Ord. Men ovanpå den gudsbild som jag ville tro på, befrielseteologin, liberalteologin; och den bild jag kunde bygga under studierna. Alltid en spänning, ett sorts janus-ansikte.</p> <p>Skam – att jag pratat, predikat, själavårdat. På en grund som jag inte längre trodde på. Som inte längre fanns för min del. Människor som litat på mig, som funnit nåt i allt det där. Som jag nu helt plötsligt inte längre kunde säga var sant. Jag hade inte ljugit men ändå så var det ju en lögn. Mitt ansvar för andra som jag lovat i prästlöftena. Vad var de värda nu?</p> <p>Så den ständiga känslan: att nåt fattas. Den går inte över. Vet inte om det längre handlar om Gud – kanske mer att ha nåt att tro på. Nån form av fokalpunkt, baston för resten av stycket, kärna att bygga runt. Jag bytte inte ut Gud mot nåt annat. Som om min själ blivit vaccinerad mot att hålla försant. Ett sorts vacuum i själen. Tomheten och tystnaden.</p> <p>Hur känns det? Hur mår du?</p> <p>Kanske inte det man frågar när någon förlorat Gud. Men kanske borde man.</p> <p>Annat i samma ämne: </p> <ul><li><a href="https://deepedition.com/2013/08/17/i-spanningsfaltet-mellan-frihet-och-sorg/" data-type="URL" data-id="https://deepedition.com/2013/08/17/i-spanningsfaltet-mellan-frihet-och-sorg/">I spänningsfältet…</a></li> <li><a href="https://deepedition.com/2007/03/09/brevet/" data-type="URL" data-id="https://deepedition.com/2007/03/09/brevet/">Brevet</a></li> <li><a href="https://deepedition.com/2007/05/09/en-sorg/" data-type="URL" data-id="https://deepedition.com/2007/05/09/en-sorg/">En sorg</a></li></ul>]]></content> <link rel="replies" type="text/html" href="https://deepedition.com/2023/02/12/om-att-forlora-gud/#comments" thr:count="0" /> <link rel="replies" type="application/atom+xml" href="https://deepedition.com/2023/02/12/om-att-forlora-gud/feed/atom/" thr:count="0" /> <thr:total>0</thr:total> </entry> <entry> <author> <name>Deeped</name> <uri>http://deepedition.com</uri> </author> <title type="html"><![CDATA[November – 40 tankar och en bok]]></title> <link rel="alternate" type="text/html" href="https://deepedition.com/2022/11/24/november-40-tankar-och-en-bok/" /> <id>https://deepedition.com/?p=15605</id> <updated>2022-11-24T21:59:16Z</updated> <published>2022-11-24T21:59:16Z</published> <category scheme="https://deepedition.com" term="Dagbok" /><category scheme="https://deepedition.com" term="Musik" /><category scheme="https://deepedition.com" term="U2" /> <summary type="html"><![CDATA[De första tonerna av ”40”. Jag gick i regnet och tårarna rann. Ett perfekt slut på de 24 timmarna som jag fått umgås med Bono. 40 kapitel, 40 sånger. Som är en enda berättelse. En berättelse om ett band, om en människa och på nåt sätt en berättelse som också blir en berättelse om mitt […]]]></summary> <content type="html" xml:base="https://deepedition.com/2022/11/24/november-40-tankar-och-en-bok/"><![CDATA[<p>De första tonerna av ”40”. Jag gick i regnet och tårarna rann. Ett perfekt slut på de 24 timmarna som jag fått umgås med Bono. 40 kapitel, 40 sånger. Som är en enda berättelse. En berättelse om ett band, om en människa och på nåt sätt en berättelse som också blir en berättelse om mitt liv.</p> <p>När nyheten om att Bono skulle släppa en bok var jag snabb att förhandsbeställa den. Första november kom den. Men jag insåg snabbt att ljudboken var något helt annat. Inläst av honom själv. Med outgivna bitar av sångerna.</p> <p>November. Den månad som är värst. En månad jag gruvar mig för. Nu fick en bok bli min livlina, min flytboj, mitt vapen i fajten mot demonerna. En bok om nåt som berört mitt liv.</p> <p>Det är nästa år fyrtio år sedan jag köpte skivan War. Efter att sett dem på en sån här tysk maratonrock. Sett dem på en liten TV på övervåningen av Ållestavägen. Mitt Cedarwood Road. Ett hem men som började bli något annat.</p> <p>Historierna avlöser varandra och han är en berättare. Inte en författare utan en berättare. Hans röst förändras hela tiden. Han härmar kända personer, man. hör hans leende när han är stolt, ömheten när han pratar om Ali och kärleken till de andra bandmedlemmarna. Ilskan, sorgen, glädjen, beslutsamheten. En obändig vilja att berätta. </p> <p>Novembersnö, novemberregn men också novembersol. Vi vandrar genom mer än fyrtiofem år. Med sorgen hand i hand med viljan att både bli sedda och att förändra. Mödrar, fäder, vänner och kärleken. Ilskan, självhävdelsen, passionen och allt det där. Det där som gör oss till dem vi blev. Ibland tappar jag andan. Stannar till. Som om jag är på flera ställen samtidigt. Där jag är, där jag var och samtidigt: vad jag blivit. Vart ska jag nu?</p> <p>Minns varje gång. När de burit mig, räddat mig: en del av livet som jag ändå lyckats att leva. Trots allt. Mot många odds: både mina egna, andras och såna man inte kan påverka. På bron. När mörkret var som mest kompakt. En sång som fick mig att klättra ner. Gå vidare.</p> <p>Den där förmiddagen med Villiam i vagnen. Snöslaskigt, Thorn spelar musik och jag hör ”Beautiful Day” för första gången. Tar upp honom och dansar lite. Han som fått all musik från alla håll i sitt DNA, i sin existens.</p> <p>De var med i varje timme där vi kämpade mot och för. En del av teologin som växte fram. Amanda som dansade i Jennys mage så hon fick gå ut. Varje kväll vi spelade With Or Without You för det växande livet i magen. Konserten när jag inte hittade biljetterna.</p> <p>Och glöm inte ZooTV på Globen. Eller varje gång The Edge börjar <em>Where The Streets Have No Name</em> och oavsett var så börjar rummet att röra sig i takt eftersom alla hoppar. Varje morgon jag köade för att vara först att köpa skivan: <em>Joshua Tree</em>, <em>Achtung Baby</em>. Hoppet när tron försvann: i en enda textrad från <em>Mofo</em>.</p> <p>När jag låg på golvet och bara väntade på att få ge upp när allt gick sönder. En vacker sommarväg och ensam i bilen. När jag hade med mig en bild på Larry Mullen Jr till frisören. Alla gånger jag spelat och sjungit <em>Running To Stand Still</em>, gnetandet att spela trumkompet till hela <em>War</em>.</p> <p>Vi växte tillsammans. Vi blir gamla tillsammans. Åldersmässigt, livsmässigt och musikmässigt.</p> <p>Förlusterna, rädslan, framgången, kampen, kärleken. Bono med sina och jag med mina. Och så Gud. Från den brinnande till den introverta tron. Och för mig oförmågan. Det som ständigt drar och sliter, vänligt puttar. Jag avundas honom, att ha kvar det jag förlorade.</p> <p>Den teologi han beskriver är min teologi: skeptisk mot en kyrka av sten och dogmer istället en resa, en färd och en handling; och när han rakt av beskriver kärnan i befrielseteologin ser jag mig i prästkragen. Den där oförklarliga saknaden.</p> <p>Vit flagga. Överlämnandet till det vi blev. Smärtan inuti den unga själen som övergått till smärta i gamla slitna kroppar. Vågorna som stillar sig. Resan närmar sig målet.</p> <p>Den där 13-åringen som övertalade sin frikyrkliga mor att få köpa en skiva som hette <em>War</em>. 30-åringen som spelar <em>Running To Stand Still</em> under en gudstjänst. Den här 52-åringen som de sista dagarna i november andas lättare. De blir ett. Och att det där bandet, den där sångaren – berättaren – igen dykt upp när de som mest behövdes.</p> <p></p> <figure class="wp-block-embed is-type-rich is-provider-spotify wp-block-embed-spotify wp-embed-aspect-21-9 wp-has-aspect-ratio"><div class="wp-block-embed__wrapper"><iframe title="Spotify Embed: SURRENDER 40 SONGS, ONE PLAYLIST" style="border-radius: 12px" width="100%" height="380" frameborder="0" allowfullscreen allow="autoplay; clipboard-write; encrypted-media; fullscreen; picture-in-picture" loading="lazy" src="https://open.spotify.com/embed/album/2UoXcoC6J59QuwCPQxCJGu?si=WmYXCybvRGGWi4eqz27a9Q&utm_source=oembed"></iframe></div></figure>]]></content> <link rel="replies" type="text/html" href="https://deepedition.com/2022/11/24/november-40-tankar-och-en-bok/#comments" thr:count="0" /> <link rel="replies" type="application/atom+xml" href="https://deepedition.com/2022/11/24/november-40-tankar-och-en-bok/feed/atom/" thr:count="0" /> <thr:total>0</thr:total> </entry> <entry> <author> <name>Deeped</name> <uri>http://deepedition.com</uri> </author> <title type="html"><![CDATA[Det egna ansvaret i dreven]]></title> <link rel="alternate" type="text/html" href="https://deepedition.com/2022/09/19/det-egna-ansvaret-i-dreven/" /> <id>https://deepedition.com/?p=15601</id> <updated>2022-09-19T15:12:57Z</updated> <published>2022-09-19T15:12:57Z</published> <category scheme="https://deepedition.com" term="Bloggosfären" /> <summary type="html"><![CDATA[Senaste dagarnas snackis har varit Bingo Rimérs och Katarina Zytomierskas val att låta sina barn klä ut sig till prostituerade på en maskerad som firade KZs fyrtiofemte födelsedag. Jag tänker inte länka faktiskt eftersom den bilden och nyheten inte behöver mer Google-juice. Ja korkat på såmånga sätt. Dels kan man fundera över personerna som valde […]]]></summary> <content type="html" xml:base="https://deepedition.com/2022/09/19/det-egna-ansvaret-i-dreven/"><![CDATA[<p>Senaste dagarnas snackis har varit Bingo Rimérs och Katarina Zytomierskas val att låta sina barn klä ut sig till prostituerade på en maskerad som firade KZs fyrtiofemte födelsedag. Jag tänker inte länka faktiskt eftersom den bilden och nyheten inte behöver mer Google-juice.</p> <p><br />Ja korkat på såmånga sätt. Dels kan man fundera över personerna som valde temat, och vilken syn de har på sexarbetare. Knappast nåt som gör sexarbetarna någon tjänst alls utan mer ännu större avstånd och nedvärdering. Korkat att ta barnen med (självklart är det förståeligt att barnen ville med, och ja, de är säkert trygga med sig själva och att klä ut sig tillsammans med sina föräldrar). Föräldrarna Bingo och Katarina är inga duvungar när det kommer till offentligheten: de har levt i den, levt av den i så många år. Självklart måste de nånstans insett att det här kunde slå åt pipan. Och deras minst sagt bisarra försök att hantera drevet är 1A i hur man inte ska göra det. </p> <p>Så ja – det hela är från början dumt och knappast att sätta barnens bästa i centrum.</p> <p><br />Men. Det finns ett stort jävla men i det här. För det som upprör mig minst lika mycket är alla som är upprörda och hänvisar till att det är synd om barnen och att de kommer få lida av det i skolan. Ja, antagligen. Det beror dock snarare på uppmärksamheten än att deras föräldrar gjorde ett mindre smart val. Visst kan vi hävda att uppmärksamheten beror på deras val, men alla som nu skriver om det i sociala medier och i traditionella medier har också ett ansvar: är det för barnens bästa att du är med i drevet? Är det för att du egentligen tycker synd om barnen eller mest för att det är en moralisk känsla eller att du ogillar influencers, eller just de här två? </p> <p>Kommer drevet vara det som skapar den riktigt skadliga situationen för barnen. För jag är ledsen men de unger som kommer att mobba de här barnen kommer inte få sin info från traditionella medier utan från sociala medier. Från TikTok men också från Twitter och annat. Och från sina föräldrar som spyr lite galla på Facebook och annorstädes.</p> <p><br />Ett än mer cyniskt utnyttjande av barnen kan jag tycka att de anti-prostitutions-organisationer utför. De var oerhört snabba att uttala sin avsky mot både festen och vigt dra in sin åsikt att föräldrarna ”sexualiserar barnen”. Helt enkelt: driva sin agenda. De är knappast några pr-mässigt okunniga personer heller, och självklart såg de till att få plats i media för sina frågor. På bekostnad av de barn som de säger sig vilja skydda. Istället blir barnen collateral damage, means to an end. Oerhört cyniskt. </p> <p><br />Jag sticker inte under stol med att jag, både som informationsliberal och som tidig sociala medieanvändare har varit med och drivit drev. Jag kan nog många gånger fortfarande känna att det kliar i fingrarna. Som kunnig inom sociala medier skulle jag inte ha svårt att vare sig starta eller accelerera ett drev heller. Men samtidigt har jag genom åren också sett baksidorna av det. Och hur de blanka vapen som sociala medier många gånger är gör att vi användare avsäger oss både sans och måtta, och även vårt eget ansvar. Det är vi som skapat det vi har idag – inte sociala medier i sig. </p> <p><br />Det är en alltför enkel och feg inställning att hävda att allt ont är sociala mediers fel och att Facebook, Twitter och alla andra är de som måste ta ansvar. Det är i grunden fortfarande vi som måste ta ansvar: vi användare. Både för att i vissa fall stå upp för saker men också ibland inse att vi bara slänger bensin på elden.</p> <p><br />I det här fallet så är det lika mycket de som skäller som skapar en farlig situation för barnen som deras föräldrar. Nånstans behöver alla alltid fundera över att även om man har rätten att yttra sig om saker så har man samtidigt rätten att inte göra det – och en skyldighet att fundera över konsekvenserna av det man säger. </p> <p>Det är bara media som är tillräckligt utvecklade för att använda sig av konsekvensneutralitet, som vanligt folk som reagerar fortare än man tänker efter och skriver sina inlägg direkt, triggad av känslan, har inte den rätten.</p> <p><br />Ett samhälle byggs av oss. Med hjälp av alla sorters byggstenar och verktyg. Hur vi väljer att bygga och hur vi använder våra verktyg visar sig i hur samhället kommer att se ut.<br /></p> <p>Och än en gång får jag anledning att återkomma till mitt gamla uttryck: Internet är en kniv.</p> <p></p> <p></p> <p>Bild: <a href="https://unsplash.com/<a href="http://twitter.com/glenncarstenspeters">@glenncarstenspeters</a>?utm_source=unsplash&utm_medium=referral&utm_content=creditCopyText">Glenn Carstens-Peters</a> on <a href="https://unsplash.com/s/photos/internet?utm_source=unsplash&utm_medium=referral&utm_content=creditCopyText">Unsplash</a></p>]]></content> <link rel="replies" type="text/html" href="https://deepedition.com/2022/09/19/det-egna-ansvaret-i-dreven/#comments" thr:count="0" /> <link rel="replies" type="application/atom+xml" href="https://deepedition.com/2022/09/19/det-egna-ansvaret-i-dreven/feed/atom/" thr:count="0" /> <thr:total>0</thr:total> </entry> </feed> <!--Performance optimized by W3 Total Cache. Learn more: https://www.boldgrid.com/w3-total-cache/ Served from: deepedition.com @ 2024-04-18 03:46:04 by W3 Total Cache-->If you would like to create a banner that links to this page (i.e. this validation result), do the following:
Download the "valid Atom 1.0" banner.
Upload the image to your own server. (This step is important. Please do not link directly to the image on this server.)
Add this HTML to your page (change the image src attribute if necessary):
If you would like to create a text link instead, here is the URL you can use:
http://www.feedvalidator.org/check.cgi?url=http%3A//deepedition.com/feed/atom/
